Obsidian klassificeras som ett vulkaniskt glas på grund av dess snabba bildning genom kylning av lava. Till skillnad från traditionella mineralkristaller saknar obsidian en definierad kristallin struktur, vilket ger den dess unika glasartade utseende. Denna vulkaniska bergart består huvudsakligen av kiseldioxid, en viktig komponent i magmatiska bergarter. obsidian bildas vanligtvis i felsiska lavaflöden, där snabb kylning förhindrar mineralkristallisering. Denna unika process resulterar i en jämn, homogen textur som skiljer sig från andra vulkaniska bergarter. Obsidianbildningsplatser finns ofta i aktiva eller forntida vulkaniska regioner, såsom Island, Japan och delar av USA, särskilt Oregon och New Mexico. Inom mineralogi är obsidian inte bara uppskattad för sin estetiska skönhet, utan också för sina distinkta fysikaliska och kemiska egenskaper. Dess densitet varierar vanligtvis från 2,3 till 2,6 g/cm³, och den har en hårdhet på 5 till 5,5 på Mohs-skalan, vilket gör den relativt motståndskraftig mot slitage.
